Att titta på honom och veta att just han är min, bara min.
Kärlek. Ett otroligt laddat ord och en sjuk kännsla som får mig att må så himla bra. nu menar jag inte bara kärlek till familj, vänner och syskon utan syftar mer på den andra sortens kärlek den som för mig är något helt annorlunda. Kärlek är något som jag för ett halvår sedan inte visste vad det innebar men som jag nu inte förstår hur jag kunnat leva utan. Någon man inte ens visste excisterade betyder nu så mycket och allt bara hände precis som att de var menat.
Att vara kär är något utav de bästa finns men jag har också upptäckt att de kan vara otroligt jobbigt. Man vill vara med personen konstant och saknar den så fort den inte är nära. Jag känner ofta att tiden aldrig räcker till för jag får aldrig nog och kommer inte sluta sakna. Det är otroligt frustrerande att inte kunna uttrycka sig när man knappt kan förstå hur det är möjligt att känna så här.
.
Sånna här djupa saker är något jag väldigt sällan brukar ta upp här i bloggen men nu kände jag verkligen för att göra det.
Kommentarer
Trackback
