lycklig.
har nu under en lång period kännt mig så otroligt lycklig, glad och jävligt tacksam. Tacksam för allt jag har, vänner, familj och övriga personer som finns där och gör mig glad. Att känna sig omtyckt och älskad av er är något utav det bästa som finns och det finns ingenting som jag skulle vilja ändra på. Det känns helt meningslöst att sitta och grubbla på saker och fel i mitt liv som jag vill ändra på, det är livet helt enkelt för kort för. Misstag och mindre bra val mår jag inte dåligt av längre för det är dom som satt lett mig till den jag är idag. Jag har dock inte riktigt kommit underfun men vem lilla jag är än men antar det aldrig riktigt kommer gå att svara på.
Men när jag är för lycklig ibland så kan jag nästan bli orolig för att jag är för lycklig om ni fårstår vad jag menar. Man är rädd för att den härliga kännslan ska ta slut och frörsvinna, att någonting hemskt ska hända och allt bara vänds helt upp och ner. Blotta tanken kan få mig att rysa till. Har ni någonsin kännt så?
Kommentarer
Trackback
